fightwar

orden ekar sig kvar
mellan
väggar av glas och visst
är det så att det är allt
jag har kvar

ett eko av orden
så sköra
att varje tvekan i din
röst
gav dom sprickor
inuti

jag nekade
dom
tillträde in i det rum
där mörkret
har lagt sig till ro

du sa det var fel medan
jag skar mig för att bli
hel
men du vet att dina dina
ord aldrig riktigt nådde mig
på riktigt

jag lät dom rinna
av mig likt tårar en natt
bara fukten påminde mig om
din närvaro
där en gång

du föll ner på knä
gav mig kärlek utan krav
men jag knullade mig
fri
från att älska

när ska man släppa en dröm?
fråga du med en
skugga
av sorg
jag förstod inte då att
din dröm
det var jag
och att din kärlek
den var
hel

jag var för trasig
för att se att
murarna
omkring hade fallit
för längesedan

du fick dem att falla
du fick
mig att se
att utan dig
står jag naken kvar

orden ekar sig kvar
mellan
väggar av glas
och det är allt
jag har kvar