"de sa att du var frisk, men varför kan du då inte andas?"
Höga feta berusade missfoster
Satt och tittade på gamla bilder då jag var som minst. Helt sjukt liten var jag då. Bara skin och ben, inte konstigt att människor var oroliga för mig. Hej och hå, nu är jag nog störst i hela världen men vad gör det? HAHAHAHA, jag har druckit ren sprit nu tänk att det var flera månader senast. Och att jag förut drack mig redlöst full två-tre dagar i veckan. HAHAHAHA. Det var jag. Och smal, smalast nästan. Döende, död zombie.
Jag frågar mig själv:
ÄR DU VERKLIGEN MER LEVANDE IDAG?
Jag vet inte, jag vill gärna tro det ja. Nu är jag nog mest bara sjuk. Sjuk i huvudet, ja så är det ju. Jag älskar min pojkvän ibland när han är snäll mot mig. Annars hatar jag honom, jag hatar honom ganska ofta faktiskt. Men det är okej för han är finast när han sover. Han är arg för att jag aldrig blir bättre som om det vore mitt fel. Och ska han säga med sitt jävla borderline. Inte för att det är något fel med att han har det utan mer bara för att han säger alltid att allting är mitt fel. Men det var fan inte jag som gjorde honom sjuk också.
Och min pappa är störd. Han vill att jag ska ta livet av mig så att han slipper se mig mer. Han säger att jag smittar ner min syster med mitt dåliga beteende och att allting vore enklare om jag inte fanns. Han skriker på mamma bara för att jag blivit misslyckad. Han anser att mina sjukdomar beror på att min mamma inte uppfostrat mig rätt. Men han har fel. Min mamma är finaste mamman som finns i mina ögon. Det är han som är en alkoholiserad skitstövel som knullar blonda, storbystade småflickor! Jag har varit smart, jag svälter mig själv platt och färgar håret mörkt så att han ska tycka att jag är äcklig. Min syster är inte lika smart men om han någon gång rör henne mördar jag honom. Sådär som jag nästan gjorde en gång, när jag försökte knivhugga honom i magen. Skönt att han inte bor tillsammans med oss mer.
Nu ska jag banka sönder glaset i spritskåpet med mina knytnävar, häva i mig så att jag blir sådär redlöst berusad, slå sönder flaskorna och skära tills det inte finns någonting kvar. Så smärta släng dig i väggen för här kommer jag och jag är starkare än du. Men jag lever bara nästan.. ungefär.
Jag frågar mig själv:
ÄR DU VERKLIGEN MER LEVANDE IDAG?
Jag vet inte, jag vill gärna tro det ja. Nu är jag nog mest bara sjuk. Sjuk i huvudet, ja så är det ju. Jag älskar min pojkvän ibland när han är snäll mot mig. Annars hatar jag honom, jag hatar honom ganska ofta faktiskt. Men det är okej för han är finast när han sover. Han är arg för att jag aldrig blir bättre som om det vore mitt fel. Och ska han säga med sitt jävla borderline. Inte för att det är något fel med att han har det utan mer bara för att han säger alltid att allting är mitt fel. Men det var fan inte jag som gjorde honom sjuk också.
Och min pappa är störd. Han vill att jag ska ta livet av mig så att han slipper se mig mer. Han säger att jag smittar ner min syster med mitt dåliga beteende och att allting vore enklare om jag inte fanns. Han skriker på mamma bara för att jag blivit misslyckad. Han anser att mina sjukdomar beror på att min mamma inte uppfostrat mig rätt. Men han har fel. Min mamma är finaste mamman som finns i mina ögon. Det är han som är en alkoholiserad skitstövel som knullar blonda, storbystade småflickor! Jag har varit smart, jag svälter mig själv platt och färgar håret mörkt så att han ska tycka att jag är äcklig. Min syster är inte lika smart men om han någon gång rör henne mördar jag honom. Sådär som jag nästan gjorde en gång, när jag försökte knivhugga honom i magen. Skönt att han inte bor tillsammans med oss mer.
Nu ska jag banka sönder glaset i spritskåpet med mina knytnävar, häva i mig så att jag blir sådär redlöst berusad, slå sönder flaskorna och skära tills det inte finns någonting kvar. Så smärta släng dig i väggen för här kommer jag och jag är starkare än du. Men jag lever bara nästan.. ungefär.
Kommentarer
Postat av: Anna
Simone, jag blir så jävla orolig för dig. Vet du om det? Jag är verkligen rädd för att förlora dig, för jag vill inte det! Du är en sån jävla underbar vän, och jag älskar dig mer än vad ord kan förklara. Önskar att jag kunde ta bort din smärta, få dig att må bra på riktigt och för alltid. Det är inte möjligt, men jag önskar verkligen att jag kunde det.
Jag älskar dig Simone, lova mig att säga till om det finns nåt jag kan göra för dig!
<3
Trackback