fightwar

Blodet ville aldrig sluta rinna och jag kunde inte hejda mig från att skrika hysteriskt. Blod överallt och alldeles för mycket alkohol i kroppen men ändå sitter jag här idag, dagen efter som om ingenting har hänt. Skolkar för är så sjukt bakis att jag inte ens kunna komma på vad jag hette i morse. Sött glamoröst och morgonen började med h e t s. Och människor frågar mig varför jag inte är i skolan varje dag men hur skulle det se ut om jag gått dit idag med nerblodade kläder, smink kletat i hela ansiktet och med en mage som putar över byxlinjen?

Jag blir så jävla förbannad på detta sätt att vara för jag är inte sånhär. Det är inte jag. NEJ jag är inte schizofren. nejnejnej vad har ni fått det ifrån? Idag är jag störst och det finns ingen som kan göra någonting åt det. Vill lägga mig under täcket och försvinna men jag måste städa för min syster kommer snart hit. Måste plocka undan alla matrester, förpackningar. Torka bort allt blod som jag spritt ut, slänga mina kläder i tvättkorgen. Duscha, hälla droppar i ögonen och dricka litervis med kaffe. Hon ska aldrig få veta. Syster kommer för att hjälpa mig plugga inför kursprovet imorgon som jag skulle pluggat på idag och igår.

Min mage gör grymt ont för jag har ätit mjölkprodukter. SMART! Nu kommer den krångla i upp till tre dygn och dummadummadumma jag.

Jag ser framför mig hur jag failar på kursprovet imorgon, hur jag äter upp hela Sveriges matförråd och hur jag sedan skär tills allt runnit ur. Men jag ser en morgondag. Det är bra, framsteg. Jag kan se ett imorgon. Imorgon finns, kommer att finnas. Så måste det bli, som imorgon. Det blir bra.