kaos är närhet när det svider
visst höll han min hand under alla svåra timmar
alla minuterna
när jag slets sönder till blodiga trasor
visst hade han ömheten i sitt öga
det där fina
i att stilla finnas hos någon
men jag blödde ur hudens alla porer
skar sönder luften med trasiga naglar
för jag fanns bara där
med fläckad tunga sjöng jag falska melodier
bränd av väggarna
av falska illusioner
och visst fanns han där
lika blek som allting annat
så när gungan äntligen stannat
klev jag ur
och kräktes bitter galla
kaos är närhet när det svider
frid är nätter utan kval
död är livet utan mening
Kommentarer
Trackback
