överlevnad till slut?

vita korridorers tomhet

de vita väggarna svettas blod
min kropp krampar och kastas mot läderbanden
hjulen gnisslar i takt med korridorens ekande fosteg
och i skuggan

vilar den grå

ensam studsar jag runt i galenskapens kantiga tomrum
medan mediciner rullade över min torra tunga

begravd bland kuddar och hårda gamla matrester
exploderar min själ i ljus när strömmen slås på
bedövar min ångest

skingrar mina tankar

de levande dödas skuggor skimrar i natten
där de passerar korridorernas ödsliga tomhet
speglandes i de svarta fönsterrutornas tomma rymd

vålnader från tidigare liv korsar mitt köttiga skal
så jag lämnar min kropp för att återvända till hållplatsen

och min död
mitt liv

blir ännu ett öde

Halvtvåuppstigning

lunch i magen
leende på läpparna
ska ut och träna snart
kanske det inte är så farligt ändå?


Ensam går jag vidare



du ser ut genom fönstret
molnen samlas
regnet faller allt häftigare
mitt ibland regndropparna
ser du mig gå förbi ensam
när du närmar dig går jag min väg
om du frågar hur jag mår
intygar jag att jag klarar mig
och förklarar att tåren som
blänkte till i mitt öga bara
fanns där på grund utav
den starka vinden

du frågar om jag vill komma in
men jag säger att det går bra
det fortsätter regna av en
slump ser du mig igen
nu kan mina tårar inte längre
bero på en stark vind

 jag vägrar möta din blick
och fortsätter att gå
även om jag fryser
och blir allt tröttare

Äta för att leva

coldplay's nya album ska handlas nu någon dag, håll en tumme



Jag är rädd
allt det
jag är påväg att bli
eller allt det
jag en gång varit.

Jag är rädd
att jag varje morgon
söker nya vägar
och korsar
fel broar.

Jag är rädd
att jag en gång
kommer att vakna upp
som en zombie,
som ett rus av människor
eller som död.

Jag är rädd
att jag inte vågar
äta
för att leva.


Det är lugnt, jag ska vara tyst

fjärilsvingar du är

skör skörare skörast

pulviseras i min famn
(bara känslan av värmen mot min arm
bara minnet av en tyngd mot min arm
det är allt du nu)

suddig i konturerna så

svag svagare svagast

jag var alltid stark för dig
(men sanningen gömde sig alltid för mig
kanske är det sanningen i sig
min svaghet styrka)

revbensvass nästan

smal smalare smalast

men aldrig smal nog
(det räckte inte att du nästan dog
att det gjorde ont när du log
bräcklig inte stabil)

fisk genom nät
du smet undan
(jag komparerar inte längre dina egenskaper
skriver inte längre i paranteser om dina galenskaper
men du ska veta att det gör ont
att rimma

när det är verklighet
det jag skriver)

men det kanske du redan vet

RSS 2.0