överlevnad till slut?

vita korridorers tomhet

de vita väggarna svettas blod
min kropp krampar och kastas mot läderbanden
hjulen gnisslar i takt med korridorens ekande fosteg
och i skuggan

vilar den grå

ensam studsar jag runt i galenskapens kantiga tomrum
medan mediciner rullade över min torra tunga

begravd bland kuddar och hårda gamla matrester
exploderar min själ i ljus när strömmen slås på
bedövar min ångest

skingrar mina tankar

de levande dödas skuggor skimrar i natten
där de passerar korridorernas ödsliga tomhet
speglandes i de svarta fönsterrutornas tomma rymd

vålnader från tidigare liv korsar mitt köttiga skal
så jag lämnar min kropp för att återvända till hållplatsen

och min död
mitt liv

blir ännu ett öde

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0