fightwar

Flickan på andra sidan skärmen vill egentligen inte dö, hon känner bara en stark längtan av att få komma bort. Att slippa ta ansvar, att slippa leva. Hon har glömt bort hur man ska göra när man lever. Hon kommer inte ihåg hur det är att se fram emot någonting roligt och spännande, inte heller hur det är att gå runt i skolans korridorer utan att alla stirrar på henne. Hur det är att stå skyddad i en klunga av tjejer där hon involverar sig i samtalsämnet som är helgens filmkväll. Hur det är att äta utan ångest, vistas bland människor utan att vilja sjunka under jorden eller hur det är att inte alltid frysa.

Hon var nära att hacka lite i sina handleder för någon timme sedan men hennes lillasyster var hemma. Nu har hennes lillasyster åkt och hon är ensam, mer ensam hemma än om någon annan vore där. Hon vet hur det känns, hur det är, vad som händer. Hon har varit där förut. Det vassa metallföremålet som hon smeker mot sin hud, så börjar det alltid. Panikslagen utav blodet som rinner ner för hennes arm börjar hon hugga. HUGGA HUGGA HUGGA! Frågan hon ställer sig, är det verkligen värt det? Har hon inget svar på för hon vet inte bättre.

Om hon överlever natten utan att behöva försöka (lyckas?) ta sitt liv har hon bestämt sig för att gå till - eftersom hon inte ska till * förens om två dagar, två dagar som i tisdag. För hon klarar sig nog inte så länge utan att berätta för någon som inte dömer henne. Flickan hatar att vara i skolan. Omgiven av en massa främlingar som aldrig kommer att få veta, som bara tycker och tänker. Hon är för jävla trött på sånt, rykten och förutfattade meningar. Men hon vet inte vad hon skulle säga till - . Om hon ens har något att säga? Hon ska dit i alla fall.

Flickan är rädd. Hon sitter ensam hemma och gråter. Snart ska hon iväg och jobba ihop lite pengar. Hur ska det då bli inatt? Hennes mamma kommer snart hem men hon orkar inte bry sig. Är nervös, vad ska hon säga om hon lyckas ta sig till imorgon? Vi får hoppas att hon aldrig kommer i den sitsen, i morgon sitsen. Men kom ihåg

flickan på andra sidan skärmen vill egentligen inte dö