fightwar

Ibland orkar jag inte bry mig men för det mesta vill jag bara ställa mig rakt upp och ner och skrika ut min frustration. Tala om för världen hur jävla trött jag är på allt. Att varje dag vakna upp med just den där känslan i magen. Kan det aldrig få ta slut? Och visst är det så att jag alltid känner mig som ett groteskt monster, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. ALLTID!

Pratade med min lilla man innan idag med, han är ledsen och sur. Och jag är sur och ledsen på hans dumma kompisar som sätter honom i knepiga situationer.

Här står allting fel. Jag vill bara lägga mig ner och dö.
Meningslöst värdelös helt rätt.

Typ skära lite i armen för att någon ska tycka synd om mig eller svälta ihjäl mina resterande organ som fortfarande fungerar. Slå lite med hammaren för att mötas av de där oroliga ögonen, slår någon dig? Skrika och slänga saker omkring mig för att någon ska höra. För visst är det så att många tror att det är därför men det finns ingenting jag kan göra åt det. Och vet ni vad? Jag har slutat bry mig om sådant där. Det är mitt sätt att överleva, ta mig igenom dagen. Jag begär inte att någon ska förstå, bry sig eller tycka synd om mig. Hallå, jag vill inte ens finnas. Det enda jag ber er om är att ha överseende med mitt beteende, jag kommer att bli bättre. Någon gång kommer jag att bli bättre för att jag bara måste.