fightwar

jag hostar blod
den där välbekanta
smaken av metall
som jag aldrig kan
få nog utav

och mitt huvud har spelat mig
spratt under hela natten. tillbaks
där jag alltid tycks hamna.
varför kan jag bara inte få
radera, välja mina minnesluckor
väl. det var enklare förut, då
förstod jag aldrig. kunde inte
se helheten och det går inte
att förneka att jag trodde att
allting skulle rinna ur sanden.

jag vill slå tills det inte finns
någonting kvar av mig, riva
bita mörda
och jag fryser så
mina händer är blåfärgade
fötterna i en nyans av violett
jag hatar vintern

det blir svårt att andas
när det framstår som krav
min ryggrad skaver mot stolen
konstigt
det borde inte vara så tunt

mina tankebanor triggar igång
leder in mig på fel spår
det som anses vara oriktigt
lurar min kropp
att det minsann är allvar
förtvivlan rädsla panik
hjärtat försöker slå sig ut
och som pulsen skiftar
det kan inte vara rimligt

han vill ha mer
men jag kan ju inte
jag har ju man
som älskar mig
och som jag älskar
ibland

jag är cancer
med monster inuti
som speglar sig
i mitt beteende alltför
ofta
ibland så ler jag
mot dig men det
är bara på låtsas