skol-jäfel gå och sov!
"ditt sken bedrar oss alla. även
dina klasskamrater,
vänner och
din familj förmodar jag. du vet
att det kan bidra till att du missbedömms
och att det kan få allvarliga konsekvenser va?"
men vad tycker du att jag ska göra åt det då?
"jag beundrar dig, det då åstakommer här varje
dag är imponerande. jag förstår inte hur du lyckas
med allting. och du ser inte ut som..
man kan inte se på dig..
du uppfattas som en söt, allert tjej med huvudet
på skafft. och du är klippsk simone. du är riktigt smart"
TACKAR FÖR ALLT SMÖR
sedan prat om hur det blir med skolan.
-hoppa av?
-minska radikalt på läxor och lektoner?
-flytta fram prov?
-ta ett års ledighet?
jag vet ingenting.
inläggning kommer det många frågor om
som jag inte vill veta av. för att jag vet inte
vad jag ska svara. "hur är det simone?"
nej, ingen inläggning planerad.
ja, jag lovar att tala om det för dig.
vi tar det när den dagen kommer, okki?
ska snart ha möte med
*mami,
*rektor,
*mentor.
försöka komma fram till en lösning.
en lösning som ska slås i spillror. för
lärarna kommer hata mig,
klasskompisarna förakta mig.
gräva med sina skitiga fingrar och ställa självklara frågor
i tron av orättvisa.
"varför måste aldrig hon?"
"varför är aldrig hon här?"
"varför får hon och inte vi andra?"
snacket som kommer gå runt kommer att
slå mig i spillror, det förstår ni va?
misstankar,
anklagelser.
kniven kommer hugga mig i ryggen oavbrutet.
jag vet precis hur det kommer att bli..