fightwar

många tankar som
snurrar
runtrunt i rummet
i huvudet
och allting gör ont
överallt hela
tiden
AVLOPP

möte med min nya behandlare på
onsdag, hjälp
jag orkar egentligen inte
vill inte
men endå
det känns som att jag måste
ta chansen igen, för inte är
det många som får en ny
chans när den gamla går
i spillror, gångpågångpågång.
och jag vet att de vill rädda
mig, hjälpa mig bli frisk
glad, lycklig, allt
få ett normalt liv
vad som nu menas med det
kunna leva ett normalt liv

tvingas sluta hos min nuvarande kontakt
de tror inte att jag kommer klara
av mer
och förmodligen har de rätt

allting känns så avlägset
skola,vänner,familj.
det är inte det att jag vill vara
ensam, utan mer så
att jag vill vara ifred
eller mest kanske att jag inte orkar
bry mig

för mycket, alldeles jävla för mycket
och jag skäms
misslyckande
som smaken av metall
den som jag älskar
nej hatar men behöver
rosen inatt
kan ändå inte sova
får ändå inte sova

du lovade
tills döden skiljer oss åt
som nu?