fightwar

jag hostar blod
den där välbekanta
smaken av metall
som jag aldrig kan
få nog utav

och mitt huvud har spelat mig
spratt under hela natten. tillbaks
där jag alltid tycks hamna.
varför kan jag bara inte få
radera, välja mina minnesluckor
väl. det var enklare förut, då
förstod jag aldrig. kunde inte
se helheten och det går inte
att förneka att jag trodde att
allting skulle rinna ur sanden.

jag vill slå tills det inte finns
någonting kvar av mig, riva
bita mörda
och jag fryser så
mina händer är blåfärgade
fötterna i en nyans av violett
jag hatar vintern

det blir svårt att andas
när det framstår som krav
min ryggrad skaver mot stolen
konstigt
det borde inte vara så tunt

mina tankebanor triggar igång
leder in mig på fel spår
det som anses vara oriktigt
lurar min kropp
att det minsann är allvar
förtvivlan rädsla panik
hjärtat försöker slå sig ut
och som pulsen skiftar
det kan inte vara rimligt

han vill ha mer
men jag kan ju inte
jag har ju man
som älskar mig
och som jag älskar
ibland

jag är cancer
med monster inuti
som speglar sig
i mitt beteende alltför
ofta
ibland så ler jag
mot dig men det
är bara på låtsas

livrädd för skuggorna som rör sig
jag vet att det är sant
ni kommer aldrig förstå
ALDRIG NÅGONSIN FUCKING FÖRSTÅ

jag är rädd
vågar inte sova längre
för det blir så mörkt då
och då kan någon komma
och ta mig

rör mig inte
aldrig mer igen
för då går jag sönder

ingen vet
därför finns det inte
ingenting har hänt
någonsin

ni väljer att tro på
vad ni ser
en illusion
ni väljer att tro på
vad ni hör
lögner
ni är godtrogna
enkla att manipulera
ni skulle bara veta
hur jävla skicklig jag är

varje andetag gör ont
hur när och var?
dimma
och jag gråter
när ingen ser
för då händer det inte

städigt denna kyla
detta hat
tomrum som skriker

jag är bara så jävla död

det finns inga siffror i
men det skrämmer mig ändå
inte särkilt många gram heller
men tillräckligt för att jag ska rygga tillbaka
varför kan jag inte låta mig leva?

det skjuter rysningar av kyla längs min rygg
när jag sitter gör det ont
benen är i vägen och det finns snart inget kvar
elegans som man säger
perfektion som andra säger
jag skulle snarare kalla det tvång

rädsla, skam och brist på förnuft
jag får inte ut allt som vill ut
det liksom river och klöser mig inifrån
när du talar med mig så ler jag
och skrattar på de ställen där jag borde
nickar och humar som det passar
och du märker ingenting

du vet ingenting om hur jag kan trolla
hur mycket man kan spola tillbaka
du vet inte alls hur det är
att svälja baklänges, att ångra sig
det som kommer in kommer alltid ut samma väg
men skulden finns kvar
kylan tillkommer
oron växer
utmattningen är fullständig

jag kan inte andas
när du ler mot mig
och jag ursäktar mig
svamlar, ljuger och hemlighåller
skyndar iväg mot min tron
min trygghet, mitt löfte mot mig själv
skoltoaletten är inte vacker
och mina klasskamraters skratt
skär sig gebom min värld
det attackerar dörren
men dörren står kvar
förblir låst
tills jag är klar
och trollkonsten är över

största möjliga tystnad
du kommer inte höra mig kvälja
och du kommer blunda för mina rosiga kinder
min dimmiga blick
skamsna steg tomma skratt
du kan inte se mig
jag är en absolut häxa
jag kan lura dig vart jag vill
april, april
fast egentligen är det ju bara
oktober

Mobiltelefonen ringer
dolt nummer står det på displayen
men jag var säker
han

AAh, hallå?
- Älskling, hur är det med dig? Jag saknar dig
Mhh, jo men ja.
- Vad har hänt?

och jag brister så jävla hårt

- Har det hänt igen?
Jag kan nog inte prata just nu..
- Samma gamla mönster. Jag vet vad som hänt försök inte. Simone, jag vet.
Nej, du vet ingenting. Och nej, du förstår inte.
- Simone, jag vet. Jag kommer och hämtar dig nu för du borde inte vara ensam.
Jag är inte ensam, min familj är hemma. Och det tar minst två timmar för dig att köra hit.
- Jag kommer och hämtar dig om tre timmar. Se till att vara färdig då, jag möter dig vid ******.
Jag älskar dig
- Och jag dig, men ta det lugnt nu. Vi ses snart. Älskar dig, puss

Han är fin, han är verklig.
Och vi lever i samma sanning.
Utan honom skulle jag nog inte fungera alls..

 

 

"ditt sken bedrar oss alla. även
dina klasskamrater,
vänner och
din familj förmodar jag. du vet
att det kan bidra till att du missbedömms
och att det kan få allvarliga konsekvenser va?"

men vad tycker du att jag ska göra åt det då?

"jag beundrar dig, det då åstakommer här varje
dag är imponerande. jag förstår inte hur du lyckas
med allting. och du ser inte ut som..
man kan inte se på dig..
du uppfattas som en söt, allert tjej med huvudet
på skafft. och du är klippsk simone. du är riktigt smart"

TACKAR FÖR ALLT SMÖR

sedan prat om hur det blir med skolan.
-hoppa av?
-minska radikalt på läxor och lektoner?
-flytta fram prov?
-ta ett års ledighet?
jag vet ingenting.
inläggning kommer det många frågor om
som jag inte vill veta av. för att jag vet inte
vad jag ska svara. "hur är det simone?"

nej, ingen inläggning planerad.
ja, jag lovar att tala om det för dig.
vi tar det när den dagen kommer, okki?

ska snart ha möte med
*mami,
*rektor,
*mentor.

försöka komma fram till en lösning.
en lösning som ska slås i spillror. för
lärarna kommer hata mig,
klasskompisarna förakta mig.
gräva med sina skitiga fingrar och ställa självklara frågor
i tron av orättvisa.
"varför måste aldrig hon?"
"varför är aldrig hon här?"
"varför får hon och inte vi andra?"

snacket som kommer gå runt kommer att
slå mig i spillror, det förstår ni va?
misstankar,
anklagelser.
kniven kommer hugga mig i ryggen oavbrutet. 

jag vet precis hur det kommer att bli..

Idag är jag motiverad till att keepa up the good work så att säga och slängde därför ihop ett litet collage av prylar jag skulle uppskatta att få i brevlådan. Samtliga från TopShop såklart!

och mitt hår doftar en massa gott så jag har ett leende på läpparna också
det här är ju verkligen superbra!

kisses and hugs

när du är där
är du så mycket närmare mig själv
att jag plötsligt hamnat utanför

jag kan inte hjälpa det

men det handlar om att kontrollera
att bemästra
och framförallt
besegra

frågan är bara vad det är jag kämpar mot

kanske är det kampen
eller att överhuvudtaget
befinna sig i krig

för det är ett slag

det har någon sagt mig
och tillagt
du måste sluta straffa dig själv

men det är sant som de säger
det är mycket enklare
att älska sina fiender
än sig själv

för om sanningen ska fram
så är jag ganska trött på karusellen
som snurrar varv efter varv
och gör mig ständigt illamående

och det är svårt att förklara
hur det är möjligt att

berömma sig själv
och därefter bestraffa
belöningen


och jag vet
att jag har dina glasögon
när jag ser spegelbilden

för det jag tycker att den visar
är inte min kropp
utan mig själv
eller rättare sagt
min självs bild av det
monster den är fången i

problemet är bara att
jag i mina försök att slå mig ut
slår sönder mig själv

men hey vad gör det
man kan ju ändå inte hålla
för all tid
trots att man skulle vilja

jag vet nog ingenting

---

jag är bevakad
och jag hatar det

men jag var busig och smet iväg
till mannen igår kväll för att se
på lars som det svenska folket
ska rösta fram till idol 2008!
sov över där
och sedan när jag kom hem insåg
jag att mina cigg är slut och då
blev allting bara gegga och
havregryns-sten.

första andra tredje person, det spelar inte roll
och för er som texten verkar svamlig
det är lättare att skriva om sig själv
om man gör det i andra och tjedje person
men vem är vem och vad är vad?
förstummande



Tankarna är starka
kämpar åt var sitt håll
snart slits du itu
men hur ska du kunna veta
vad som är rätt och
vad som är fel?

Du orkar inte länge till
och du vet att allting rasar
muren som passerat sitt bästföredatum
tårarna vars struktur inte existerar
och ingenting blir som du vill
plötsligt tar någon emot dig
allting börjar om igen
hjälp som erbjuds bojkottar du
du skriker och slår
men är det verkligen du?

Egentligen vill du bli frisk
sannings-betonat
men tankarna säger ifrån
och verkligheten knackar på
du vill inte vara ivägen
inte vara ett sådant där problem
varje minut som läggs ner på dig
känns fel, orätt
för visst är det så att du
inte vill ha hjälp?

Konflikten är åter igen igång
du tappar kontrollen
över dina tankar
och där står du svagast, sämst, värdelös
för du duger inte
sedan slår tvånget dig i magen
och du får inte längre göra som du vill
glöm inte det, vad du än gör
du duger aldrig

Det retar mig att jag ännu en kväll sitter med tråkigt skolarbete. Jag har många gånger tänkt:
"Tänk om jag dör, vilken sekund som helst. Kanske imorgon eller om en vecka. Vad har jag då denna kunskap haft för användning i mitt liv? Vad har jag brukat den till?"
Det är onödigt att slita sitt hår för en uppgift. Onödigt att tänka att det finns en framtid med dessa kunskaper.
Heja veckans skolsystem.

Det retar mig att busschaufförer ser så trevliga ut, men kör som idioter. Och när man för en gångs skull vill vara trevlig och säga "god morgon", så sitter där en bitter jävel, som hatar sitt jobb, men fortsätter jobba.
Det är onödigt att göra saker som man inte vill. Onödigt att varje dag stiga upp ur sängen och veta vilket helvete det kommer bli, innan man ens upplevt det.
Man ska vara tacksam när man fortfarande ligger kvar i sängen.

Ikväll ska jag skriva det mesta till mitt svenska- och engelska arbete och sedan lägga mig och se "This is England", vakna upp imorgon och vara irriterad och ledsen, äta min vardagliga frukost och vara smått glad över att jag har hästen.
Ikväll ska jag inte försöka tänka, utan bara "vara".
Ja, jag har äntligen bestämt mig, jag ska tillbaka till "min vän".
Hon ska heala mig. Få mig till en bättre och positiv människa.