fightwar

orden ekar sig kvar
mellan
väggar av glas och visst
är det så att det är allt
jag har kvar

ett eko av orden
så sköra
att varje tvekan i din
röst
gav dom sprickor
inuti

jag nekade
dom
tillträde in i det rum
där mörkret
har lagt sig till ro

du sa det var fel medan
jag skar mig för att bli
hel
men du vet att dina dina
ord aldrig riktigt nådde mig
på riktigt

jag lät dom rinna
av mig likt tårar en natt
bara fukten påminde mig om
din närvaro
där en gång

du föll ner på knä
gav mig kärlek utan krav
men jag knullade mig
fri
från att älska

när ska man släppa en dröm?
fråga du med en
skugga
av sorg
jag förstod inte då att
din dröm
det var jag
och att din kärlek
den var
hel

jag var för trasig
för att se att
murarna
omkring hade fallit
för längesedan

du fick dem att falla
du fick
mig att se
att utan dig
står jag naken kvar

orden ekar sig kvar
mellan
väggar av glas
och det är allt
jag har kvar

De sista, strimmiga molnen hade drivit
samman till tunn is högst upp i den kalla
rymden. Här nere, i huvudhöjd, i höjd
med flädern vid köksknuten och äppelträdets
nedersta grenan, här nere blandades jordens
ångor med alla dofter under himlen och
plötsligt visste jag vad stillhet var, och tystnad.
För första gången i mitt liv lyckades jag
fånga ett ögonblick i min själs genomskinliga
håv, ett andlöst ögonblick. Länge stod jag
så, ända tills fjärilen fladdrade iväg från
vinbärsbusken och vinden susade genom täcket
av övervunnen rädsla.

Mest bara för att jag inte orkar skriva
om dagen, hur jag mår eller känner.

Hela verkligheten är i totalt kaos
och jag står bredvid och ser på
försöker nå fram men ingen hör
ingen ser, håller jag på att ge upp?

Idag talade spegelbilden osanning
och det gjorde mig ledsen för jag
är etthundraprocent säker på att
det där med osanning bara är bullshit.
Och när jag stod i duschen bara
bröt jag ihop, sådär utan förvarning.
För innerst inne vet jag att jag
fortfarande ser mig själv som störst
i hela vida världen.

Imorgon börjar jag skolan igen
efter ett lov då det enda jag gjort
har varit att äta och varit sjuk.
förkyld enmiljongånger mitt i
sommarn. haha, det är absurt
för tusan. eller egentligen har
jag varit ganska mycket social
men jag har hela tiden känt mig
ensam så det känns så, mest
bara ensamt. och egentligen
var jag inte så social mest bara
frånvarande och jag vet att det
sårar vännerna när jag "inte orka
försöka ens" som de säger.

Med skolan följer oendligt mycket
press och stress. Jag kommer med
all sannolikhet få mag-sår igen
och missa en massa timmar pga
lolipop-tider (om jag nu får någon
ny kallelse någon gång, de år två
veckor försenade döda)
Kommer förmodligen vara väldigt
2 cool 4 school med det omänskliga
schemat vi fått och känner på mig
att lärarna verkligen kommer att
älska mig för det. HAHAHAHAHA
Men jag ska gå så mycket jag klarar
av, okii?

Idag har jag funderat mest över
drömmen jag hade inatt. Jag var
omgiven av människor men endå
var jag alltid ensam. Vaknade flera
gånger för att gråta en skvätt, patetiskt
värre men sant. Och dagen har följt i
samma fotspår som gårdagen, tårfylld.
Men det är kanske lika bra det så
att jag kan gå tillbaka till känslo-kallt
monster igen, för det är ju någonting
som jag verkligen kan vara bäst på.

Förra året försökte alla "proffitionellt
uttbildade" tala om för mig att jag
fick en ny chans till en ny början. Ett
nytt kapitel i mitt liv som jag fick skriva
helt själv, precis som jag ville. De hade
fel. Jag står fortfarande här och
stampar, nej jag tror jag har fallit en
liten bit. Nedåt. Och det får mig att
känna mig sämst faktist. Trist

Undra om någon kommer att lägga
märke till att jag lagt på mig hela 1
k i l o  under sommarn.
Äsch, klart de gör. Och jag hatar
mitt självförakt mer än någonting
annat. Mest faktist. Jag är inte ens
lite trött just nu men det gör ingenting
för skolan börjar inte förrens ett
imorgon ändå. Bara för att vi inte
ska stöta ihop med någon etta.
De är såå rädda för oss, äldre. Hihi.
För jag är ju ädlre än etta, jag är
tvåa nu, iår. Inte minst. och det
känns faktist lite bättre. sådetså

jag ska inte behöva tala om för dig
hur förnedrande det borde
vara för du
vet
precis som jag
att det borde krossat mig
totalt

fyra
eller egentligen tre
och du
eller dig
det var tre för
mycket

och trodde du seriöst att jag
skulle kunna sova efter
det
du såg mig
precis som jag såg dig
hur du led och hur du fylldes
med lust

coffee, cigg, pills
jag vet att du älskar
precis
som jag

och du är vacker
vackrast i månsken
under stjärnorna
handihand